Det är mycket nu...
Det är mycket som hänt, lilla Sara bröt en sporre för drygt en vecka sen "TJOHOO" ja där blev jag 1350 kr fattigare, tur att jag fick lite extra i lönekuvertet. Och som om inte det skulle vara nog så bet jag av en tand två dagar senare, ja lyckan var fullgjord när jag kom till tandläkaren och han sa: Det är bara att rotfylla den här tanden.. YIPPIE!! Rotfyllningen är nu påbörjad och kalaset kommer att sluta på 3500-4000 kr, jamen varför inte.
Sen blev det värre än värst, min mamma´s sambo sen 32 år gick bort för fem dagar sedan. Livet är så j-la surt ibland, han har kämpat mot cancer i över ett år och får sen en blodförgiftning som får hans hjärta att sluta slå... Så j-la orättvist livet kan te sig. Tänker på min mamma och undrar hur hennes liv ska bli framöver.
Jag trodde att den här sommaren skulle gå i hjärtat´s tecken med tanke på Femi´s valpar och allt, inte att jag skulle minnas sommaren 2009 med begravning och smärta för mina närmsta..
Hm!! Ja livet är bra skört och man blir fruktansvärt medveten om sin egen och andras dödlighet när döden knackar på i ens närhet. Ja, jag vet att vi alla tänker tanken att livet är för kort för att inte stanna upp ibland och se oss omkring, men sen så rusar vi vidare igen till alla måsten här i livet. Men alla ni därute stanna upp lite oftare, ta vara på livet och allt det goda som erbjuds. Oavsett om det är en dag i goda vänners/familjs lag eller att bara sitta på en stubbe i skogen eller vad det nu än är som får er att må bra. Så stanna upp och gör det!
Vad jag vill säga är att ta hand om varandra och ta ingen för givet!!
Hejsan,
Ja i bland så är livet bara för jä.ligt! Men efter regn kommer solsken, kan man hoppas. För det sista som överger människan är ju hoppet....
Har också problem med tandis suck, men SNART vänder det, tror jag/hoppas jag. Det får nog bli en stund på stubben med hundarna, det brukar hjälpa.
Ha det gott Kram från Marie G
Men fy så tråkigt... Jadu, det finns all anledning att ta tillvara här och nu, och att njuta av och uppskatta även de små tingen i livet. Och inte minst att vara rädda om varandra. KRAM på dig, gumman!
Och du, vad gäller de där små huliganerna som kan tänkas komma på posten, så säger jag bara: - Dom är sååå välkomna! :-D Såklart!
Det värsta e att det ska behöva hända en massa tråkiga saker för att man ska börja tänka att man ska ta vara på livet. Jag beklagar sorgen.
Många kramar
kramar om
Man får sig en tankeställare varje gång det händer något som ändrar hela ens liv...
Man ska leva i nuet och inte tänka "det gör jag sen".
Kram
