Funderingar....
Sitter här och funderar på hur etiken och regelverken ser ut i hundvärlden.....
Blir rätt fascinerad över uppfödare som avlar på föräldrardjur med diverse mentala defekter såsom skotträdslor och oförmågor att avreagera. Dom använder sen ord som okomplicerade, genomsnälla etc och det ÄR väl superegenskaper på en hund och dom är säkert underbara som hundar, men dom har dock rädslor att brottas med som gör att det inte är rätt och riktigt att låta dessa individer gå i avel. För uppfödare har väl ändå ett ansvar att verka för att aveln går framåt och inte tvärtom?? Dom har väl oxå ett ansvar gentemot sina valpköpare, för det finns väl ingen som vill ha en ångestbitare?
Blir rätt fascinerad över uppfödare som avlar på föräldrardjur med diverse mentala defekter såsom skotträdslor och oförmågor att avreagera. Dom använder sen ord som okomplicerade, genomsnälla etc och det ÄR väl superegenskaper på en hund och dom är säkert underbara som hundar, men dom har dock rädslor att brottas med som gör att det inte är rätt och riktigt att låta dessa individer gå i avel. För uppfödare har väl ändå ett ansvar att verka för att aveln går framåt och inte tvärtom?? Dom har väl oxå ett ansvar gentemot sina valpköpare, för det finns väl ingen som vill ha en ångestbitare?
Det ÄR verkligen inte roligt inte ens litegranna (pratar av egen erfarenhet) å min flicka var underbar så länge hon inte utsattes för ngt oförutsett eller för främlingar etc å det är svårt att låta en hund leva i skyddad verkstad och framförallt så ÄR DET INTE RÄTT!!! Det tog mig 4 år av blod svett och med en massa tårar innan jag insåg att min hund gick omkring och skrek att hon var livrädd för allt och när jag gjorde det så fick hon somna in...Det var ett av dom vidrigaste beslut jag tagit men för hennes skull så var det min ansvar att göra det...
Å med fortfarande färska minnen av allt som hände & allt vi gick igenom (min hund togs bort sommaren 1999) så undrar jag hur det nu idag 12 år senare fortfarande finns uppfödare som försvarar avel av inte mentalt stabila hundar.
Å med fortfarande färska minnen av allt som hände & allt vi gick igenom (min hund togs bort sommaren 1999) så undrar jag hur det nu idag 12 år senare fortfarande finns uppfödare som försvarar avel av inte mentalt stabila hundar.
Jag bytte ras mot en ras där det står i rasstandarden: Rasen skall ha ett välbalanserat temperament och varken vara aggresiv eller rädd. Ja det låter ju som riktigt trevliga egenskaper men hur ska vi kunna behålla detta temperament hos rasen om uppfödare väljer att använda sig av föräldrardjur som inte uppfyller dessa egenskaper?? Jag är inget proffs inom avel men jag är valpköpare och ska leva med allt vad det innebär att ha hund på gott och ont, jag är oxå instruktör (då även problemhundsinstruktör) och är hyfsat insatt i hundars beteende iaf.
Ja det var bara lite inom hunderiet som jag funderar över.. Jag tror tyvärr inte att dessa uppfödare kommer att ändra sin attityd gentemot aveln (framförallt inte sin egen), så jag får verkligen hoppas att deras valpköpare inte behöver ta ett sånt vidrigt beslut som jag & många andra fått göra utan att dessa valpar inte nedärver sina föräldrars rädslor och om dom gör det så hoppas jag innerligt att dessa uppfödare tar sitt ansvar och stöttar sina valpköpare i deras beslut..
Höres!!
Kommentarer
Trackback
